Du föddes en solig novemberdag
Ingen var gladare och stoltare än jag


Så fort jag såg Dig
spreds en värme inom mig


Så liten och sårbar
Vad vacker Du var


Du förändrades sakta
Jag vägrade tro
att Du var sjuk,
men jag fick ingen ro


Jag såg att allt det Du lärt Dig försvann
Läste så mycket om Din sjukdom jag hann


Satt uppe på nätterna och tröstade Dig
Din oro och ångest plågade mig


Dina leksaker ställde Du upp i en rad
Om man flyttade på dom blev Du inte alls glad


Jag stekte Dina pannkakor varje morgon, varje dag
Dina rutiner och Din vilja blev vår vardag, blev vår lag


Du mådde inte bra
och inte heller jag


Sjukhuset blev mitt hem
fyra månader, nästan fem


Jag tvingades till slut lämna ifrån mig Dig
Hur svårt det än kändes var det nödvändigt för mig


Nu är Du stor, jobbar och mår bra
Jag tänker på Dig varendaste dag


Din psykiska sjukdom bär Du med dig vart Du går
Den kallas autism och gör Din tillvaro oändligt svår


Men det finns något viktigt jag vill säga till Dig:


Din mamma kommer alltid att älska dig!