Plastiklyrik
Strålkastarn lyser på Elsas stjärt
Vit inför TV-publiken.
Snart ska dess storlek förkrympa tvärt
här på Plastikkliniken.
Läkaren lyfter sitt vassa rör,
långt in i Elsas lekamen kör.
Fettet sugs ut ur baken.
TUR att hon inte är vaken.
Sverre, han tycker sin televink
är på tok alltför fjuttig.
En centimeter, en liten spink.
Även med stånd är den skruttig.
Snart ska den få imponerande form.
Kvinnor ska svimma, för den blir enorm.
Tänk vilken underbar lycka
när han sen in den ska trycka.
Anna undslipper sig ett snyft.
Hon ser ut ju som ett russin.
Åh vad hon längtat att få sig ett lyft.
Nu ska hon göra ett dussin.
Läkarn har lovat, vad han är snäll,
att när han använt sin skalpell
allt hennes skinn han ska spara,
för hon vill ta det tillvara.
Lena talar med darrig röst.
Hon har betalt millioner
Snart ska hon få ett par nya bröst
Stora som vattenmeloner.
Passar så på och tittar ner,
en sista gång sina fötter ser.
Snart är ett minne blott dagen
hon kunde ligga på magen.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Pulsatilla med Poeter.se id #2776 innehar upphovsrätten