E., en medelålders kvinna med ett tidigare förflutet som lovande läkarstudent, kåsör och flerfaldigt belönad elitsprinter, men nu missbrukare och alkoholist, hade tre veckors hårdsupande bakom sig när hon raglar mellan bänkarna utanför Sollentunas kommunalhus.

Ut från kommunalhusets port kommer E.s fd behandlingsassistent som får syn på E. Och utbrister med en barnslig och lätt överdriven glättig stämma:

- Nämen hej E., det va länge sen, hur är det?

Varpå E. lyckas ta stöd med ena handen mot ett träd för att lyckas vingla ner sig på en bänk i sittande läge och utbrister:

- FÖRDJÄVLIGT!!

Varpå behandlingsassistenten säger:

- Jahaa,..... jag har det faktiskt också jobbigt ska du veta...

...Jag försöker sluta med eftermiddagskaffet!



- - - - - -