Publicerad 2013-04-01 10:14 av zinna

När man är som svagast är man starkast....


Stark

Stark har jag stått på klippan
stark har jag stått vid din sida
och stark har vi varit i stormen

Nu är jag svag
mina ben bär mig inte mer
mina rop hörs inte läger
och jag hittar inte mej

Livet skulle vare enkelt nu
jag skulle dansa i regnet
skratta i vinden
och ropa i stormen

men jag gömmer mig i natten
döljer mig i dimman
och gråter i skymningen

Jag ville vara lykklig
känna kärlek
en varm smekning på min kind
armar som omsluter mig
älskad för att jag var mej

Tvivlets frö är sådd
säkerhet blev osäkerhet
värme till iskall kyla
och din smekning svider på min kind

Jag är mej
jag vill resa meg
ur askan ska jag stå
stark i vinden
stark på klippan
och stark ved min sida.






Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren zinna med Poeter.se id #26007 innehar upphovsrätten