jag går ut ur mitt hus
med min stängda röst

vi är ju fria att vandra, röra på oss
överallt, var som helst.

i dimma och regn
möter jag ingen annan vandrare

bara stålkastare som tränger igenom
och kastar sina ljuskäglor
mot himlavalvet

dimman lättar

en hund som hundlikt nosar sig fram
stannar till, ser på mig och skäller
"för fan, gå hem, här finns inget för dig"

dimman kommer tillbaka
och sveper med sig hunden

jag bländas av en strålkastare,

passeras av ett förarlöst fordon
som vrålar med sin motorröst
"för helvete, gå hem"

i dimman tappar jag riktningen
och vet inte vart hem är

ett hus dyker upp,
i de upplysta fönstren rusar
människor fram och tillbaka
någon tittar ut, ser mig,
öppnar ett fönster, sjunger sakta
"vad gör du här, gå hem,
stör oss inte med ditt vandrande,
gå hem, gå hem, gå hem"

jag vill gå hem,
jag vill sitta i mitt fönster och känna solen lysa i mitt ansikte
men jag har tappat bort mig

jag ville ju bara vandra en bit

hittar en parkbänk där jag lägger mig
för att vila

vaknar av att solen lyser i mitt ansikte,
massor av andra vandrare rör sig runtomkring

en liten flicka stannar, tittar på mig, "vad gör du här?"

jag bara vilade, jag ska gå hem

"men du har ju inget hem" säger flickan
"du är hemlös"

i panik rusar jag i väg,

jag hittar inte vägen,
vet inte var jag är,
känner inte igen mig

jag tränger mig igenom en vägg av
andra vandrare,

alla går åt samma håll

plötsligt en röst ur massan
"du går åt fel håll"

jag ska hem, skriker jag

alla stannar, massan står still, tittar på mig
väser långsamt "du har inget hem, du är hemlös,
följ oss"

vart är ni på väg? fortfarande skrikande

"HEM"