I krubban där ligga.

Denne som hafva makten öfver jorden i vilken vi sår.

Den som med värja och nerver av stål gripa makten öfver kronan.

Dansken han förtretar, russen han förödmjuka.

Tzaren gifva denne sin största respekt ty han vet att denne han fruktar.

Men som alla stunder vi hafva lyckan att få leva

Komma stunder av sorg, vemod och död.

Detta hvara sant ty denne föll sin onda sida till på de kalla fälten

Var en kula som tvinga denne på fall och hans rike i brand.

Kungen, i krubban där ligga.