Livet är borta.
Livet är stulet.

Ingen ber om en lösesumma, de bara tar det.
Kidnappar livet.
Själen slits itu i samma veva.

Man förblir kluven.
Man blir lämnad med en reva i sin existens.
En reva som är för stor, för torterad för att bli lagad med lite silvertejp.

Men om den skimrande lilla klisterbiten ändå skulle
täcka det värsta av själens ruiner - då skulle de ändå fläcka
bort den besinningslöst.

Varför..
Varför vill de se mitt liv obducerat, utan att avsluta, utan att sy ihop?