Försöker få luft.
Försöker att se.
Men något hindrar mig.

Allt det gråa, och det svarta blockar mitt synfält.
All denna aska omringar mig.
Kväver mig.

Jag kan gå igenom den, men vet inte hur lång min vandring måste bli, tills jag ser en skymt av solljus.

Solljuset blir plötsligt mitt allt, min högsta prioritet.
Ändå är det just det, ljuset, som jag undvikit under hela min levnad.

Men nu trevar jag här i askan.
Ensam utan kompass.