Ett barn är fött
Ett frö sås för vinden
fladdrar till och landar som en rymdfarkost
Den välkommnande jorden sluter sig tätt omkring
Djup nere i det mörka fuktiga växer du upp innesluten
ut i luften föds en entitet av värme, ljud och lukt.
Ett barn är fött i denna värld och och sätter sina fötter
som en utomjording bland oss
Ett russin skrynklas sakta ut och blir till leende och en forskande blick
Du är här med din nyfikenhet och fulla tillit
Din skönhet är obefläckad som en vit linneduk
och försiktigt och skört sätter jag mitt märke på denna duk
så rädd så rädd att skapa fläckar på din renhet
Och åren går och dukningen blir mer och mer
somliga dukar slarvigt och skapar fläckar som inte ens
det dyraste fläckborttagnngsmedel rår på
Du är ändå vacker rakt igenom
din själ förmår inte ta upp en endaste fläck
det blir bara de ytliga fläckarna
För så är det, du är vacker under all smuts och allt ytte damm
Du är min blomma och mitt hopp om en ny bättre värld
du bär med dig löftet om ett bättre jag.
Spring fort min blomma, dra upp dina rötter och finn dig ny jordmån
tvaga din andes fläckar med himlens alla färger
Kom ihåg mig och berätta skrönor om din härkomst
och lägg till och dra ifrån där det passar
I min värld är du vackrast av alla blommor!
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Linil med Poeter.se id #44265 innehar upphovsrätten