När han är på det humöret
Han äter rabarber med skalet på,
rapar och öppnar zingoflaskan med tänderna.
Han berättar att han sett cirkuselefanter springa lösa på stan
och säger att den nya, blommiga tröjan sitter bra på mig.
Det gör han,
när han är på det humöret.
Han stirrar ut genom fönstret,
suckar och undviker min blick.
Han sneglar bara på tidningsartikeln om Holmbergs musikaffär
och lämnar kaffet orört i koppen.
Det gör han,
när han är på det humöret.
Han häller upp det sista ur vinflaskan,
öppnar en ny och lyfter mig med ett skratt från marken.
Han kysser mig på kinden
och säger med glansiga ögon att han älskar mig.
Det gör han,
när han är på det humöret.
Han slår näven i dörren så att tavlorna skakar,
svär och sparkar till tvättkorgen så att tvätten ramlar ur.
Han säger att jag borde ha burit undan korgen för längesen
och påstår att han ska flytta i månadsskiftet.
Det gör han,
när han är på det humöret.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Bis Bengtsson med Poeter.se id #44631 innehar upphovsrätten