Ibland är livet som en känsla av tomhet

Svårt att bestämma - mellanspel, prolog eller epilog?

Kanske en fortsättning på en följetong

En väntan på bussen som kommer någon gång

Kikar runt ett hörn, ser ett hörn till

Kanske tröttnar du ibland och längtar litet bort

Lägger från dig ditt livspussel som aldrig blir färdigt

En bild du inte kan se vad det föreställer

Tittar på andras livspussel och försöker sno en bit

Pressar  dina bitar tills du inser att de inte riktigt passar

Det är då det stora vemodet rullar in på dig

Likt en glassbil som tutar på gatan

samma melodi om och om igen

En bekant melodi på radion

du hört alltför många gånger förut

En schlager du inte längre vet om den vann eller ej

 en vana och du rör på dina ben i rytmisk dans

På väg till jobbet du ser din bekanta reflektion

ett återsken av medelsvensson med stressväska

Ditt livspussel söker en bit till att passa in

en bild att skapa med nya vyer att skapa

Och du vet att det blir allt mindre av pusslet

kvar som saknar bitar

Men du ger inte upp ditt sökande

än kan du överraska och skapa nytt

Ditt livspussel fortsätter och du tar nya tag

och fortsätter ditt sökande efter bitar