Jag kliade mig nervöst i hårbotten. Rev upp ett litet sår.
Kände hur såret blev fuktigt. Hur det liksom började bränna.
Rev lite till. Det onda var ändå ganska skönt
Till och med avslappnande.
Trots att blodet nu långsamt rann nedåt nacken,
tog jag ett djupare tag. Fick loss en stor bit hårtäckt hud.
Kände en stöt av adrenalin i hela kroppen.
Fortsatte slita och dra tills även ansiktet var bortrivet.
Allt var så kalt och blodigt. Inga läppar. Inga ögonbryn.
Inga ögonlock. Inga mer känslor.
Bara smärtan av de salta tårarna som brände mot
mitt köttiga ansikte.
Annars Ingenting.
Precis som vanligt, fast mer på riktigt.
En verklig bild av mig själv.