Längtan vilar i ett glas vatten
med ett ögonkast som stormar havet.

Jag erkänner,

jag fick inte se något främmande
då jag satt som vakt över tomheten.

Med en kubansk stråhatt mot den eviga elden
som bränner in sina tecken i en förvirrad själ

utan hopp,

så återvänder livsglädjen som en laxörings vilda hopp
från fiskarens krok.

Och livet vill inte gråta mer.

Inte en tår till.