Jag älskar nu bara minnet av dig,

det blekta, disande glimmet,

där vi gömde oss i skogen

av våra tänkta, osagda ord.

Det lever på härinne i bröstet 

fast tystnaden färdas i eoner

och bygger murar

på stora vägen mellan dig och mig.

Jag älskar nu bara doften av dig,

ditt leende, din varma mun

som blossade i vår blomma

likt galaxer som föddes och dog.

Från den långt borta och knappt sedda tiden,

där du ännu går mot mig

och älskar minnet

av den du ser.