I

jag bär på en stor sorg

som om jag blivit övergiven
lämnad och bedragen

jag förbannar ofta morgondagen

men det finns en falnad eld
nånstans
långt därinne

II

en saknad
efter det som inte finns
böjer mig

såsom träden böjer sig för vinden

jag stannar och lyssnar
ställer sorgen ifrån mig
en stund

hör
sensommarnattens tystnad
några tidiga höstlöv
prasslar
i gräset

när vinden tar i

III

finns jag till?

fanns dagarna
jag levde?

Den här flykten
har tagit mig
så långt bort

nu orkar jag
inte längre

inte ett steg till

mitt hjärta är fyllt
av tomhet och köld

kylan i mig
är som den kallaste februarinatt

Jag går över gränsen nu

I ditt land är jag fri

I ditt land är jag fri

P.G 20130906