man skall döden dö och pinas
inlindad i glödande koppartråd
för att vara en övertygande poet...

dränka sig i vin för att
hänga upp & ner i en gatlampa
sjungandes någon bedrövad visa
tagen från stenkakornas tid..


då kanske...

eller ska man ta löparpjucken
uppför bergets brant för att
sedan med lungornas kamp om syret
pränta i svett lidelsen...

av att det svider i ögonen...


för inte kan det vara så
att det man finner i orden
av hur själen vill säga sin mening
är lika övertygande för andra...

men likväl kännbar för

läsare som poet

oavsett rött hjärta

eller bränd på bål