Men du vet jag har aldrig tyckt om att åka skidor

eller att behöva lyssna på andra

när de tror att de vet

exakt hur jag är och vad jag behöver

för när jag vill

sitta ensam i en alldeles för stor filt i bara hud och raggsockar

lyssna på deppig musik

och känna dunklet

reparera min svårt brända hud

eller bara lägga mig ner i en snödriva och titta på stjärnorna

där mellan tallarnas snötyngda toppar

blunda

och känna hur världen

förflyttar sig ett halvt varv åt höger

så det kittlar till i maggropen där jag ligger utsträckt

som en fallen snöängel

så gör jag det

och det är inte för att jag måste

utan för att jag är den enklare kopian av mig själv

som jagar en känsla av livet

som älskar som en snöängel i pudersnö

med lika rosiga kinder

inne som ute

som lyssnar på Kent och gråter

för att livet är livet och inte en illusion

för att det är jag

och jag har aldrig tyckt om att åka skidor