Publicerad 2013-09-19 10:45 av Sige




Simon som försvann


Ett ostämt piano.
Ett vilohem.
En sommar för nåt år sen. 
Du och jag och fjärilen. 
Åskan. Solen. Blixten.

Och den där oförglömliga kyssen
på klippan bortom cigarettpausen 

Vi rymde ut i rymden 
men våran passion rymdes inte där 
så jag fick återvända till jorden

 

 

***

 

En finstämd gitarr.
En levande melodi.
Du och jag och tomglasen.
Regnet. Månen. Vinden.
 Och garaget som vi bodde i. 

England satte sina spår. 
Djupa och svårläkta. 
Jag vet att bara du kan förstå. 

Det var därför du gav dig av. 
Smärtan var för svår. 
Och precis som jag: 
var du fri

 

Det var därför jag lät dig gå
i sinnesfrid

 

 

***


 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Sige med Poeter.se id #12891 innehar upphovsrätten