det som sårar mest är att tanken av mig kommer smälta bort som en snöflinga på din axel. det som sårar är att jag vet att du inte kommer sms:a, eller höra av dig, någonsin. jag vet att du aldrig kommer bli full och svag och känna den där otroliga saknaden, ringa och gråta och önska att allt var annorlunda. jag vet att du inte kommer gå på de ställena där jag kanske skulle råka befinna mig och frenetiskt leta bland okända ansikten. jag vet att du inte kommer googla mitt namn eller minnas platser, tider eller datum. jag vet att den losern kommer att vara jag. och det sårar.

kanske är bilden av dig vackrare än det du någonsin var. kanske är det jag som ansträngt mig så hårt tills allt bara gick sönder. jag ville bara visa dig, jag ville bara att du skulle älska mig, jag bara önskade att det fanns något där. och jag tyckte jag såg, pärlemo i dina ögon. jag tyckte jag kände ditt blodomlopp. men allt är synvillor och missförstånd.

tidsfördriv för hans sorger var allt jag någonsin var

det som sårar mest är att jag inte lämnar spår
inte ens ett stråk av vemod där han går
jag försvinner bara likt aska i hans hand
och jag fortsätter att leva mitt liv
som en glasbit i sand