De satt i en liten grupp, några människor sammanförda av en som kände dem alla. Efter hand som någon trädde in genom dörren och glada och förvånade kommentarer fälldes - Hej, är DU här? Vad roligt! - förstod man att en del träffats i andra sammanhang. De kände varandra kors och tvärs, men inte i den här konstellationen.

Det var en efterkyrkkaffetsits, informell och ostrukturerad. Den gemensamma nämnaren var deras tro.  

Plötsligt säger en av dem:

- Ja här sitter vi, förenade av tron. Fem kristna och en före detta ateist.

Repliken gav en katt-bland-hermeliner-känsla, kändes lite obehaglig på något sätt. Utlämnande, utpekande, avskiljande. För det var tydligt att talaren inte avsåg sig själv. Forskande och förstulna blickar kastades mellan människorna i gruppen. Vad skulle följa? Vad var detta upptakten till?