Jag drömmer att jag står på toppen av en byggnad.
Paniken pulserar i mina ådror, fastfrusen med fötterna i marken och med svindel i skallen. Jag pressar mig allt jag kan mot husväggen för att inte falla ner, jag andas inte ens längre. "Rör jag mig inte kan jag inte falla." Upprepar jag som ett mantra.

Och det är så mitt liv ser ut:
Jag lever
fast jag är död,
högst upp på en byggnad
livrädd för att göra resan ner mot marken -

Fast jag är död.