Jag minns hur dina ögon brann
Värmde mer än solen
men en del av mitt hjärta
var fortfarande
som obrytbar is
Som en mur med väktare
Du sade att tiden aldrig är ett hinder
Du sade att jag var en dröm
som blivit sann
blivit äkta och allmängiltig
men demonerna klöste i mig
De försökte bryta ner mitt väsen
Det blev så mycket
när den blinde plötsligt såg
Demonerna ville att jag skulle lida
De blev starkare av alla tårar
Men Du gav aldrig upp
Med eld i blicken
gick du ut i strid
för mitt hjärta
även isdelen

Nu vet jag kärlekens största hemlighet!