Somna kunde jag inte
minnen satt klistrade på väggarna
och pratet från deras närvaro
störde

jag funderade på att gå upp
men dörrens glipa släpade på skuggor
som skrämde

när jag blundade kom tomrummet
till mig

närmare nu

jag kunde kliva in i rummet
där varje hjärtslag ekar i tystnaden

men jag värjde mig

mina ögon halvslutna

ångesten droppade från
det vitkalkade taket

girigt som ett blött regn
dränkte det hela mig

men jag kom ihåg andningen
kunde blunda igen

såg älven
hörde forsen

där

i rummet

minnen och ångest
försvann i forsens brus.