Du valde
inget du själv inser
men
tydligheten märkte din hud
och blev ett eko som färdas till
platser du besökt

Nu får du vandra i din egen öken
ovissheten
ensamheten
dina vattenhål
där
du girigt får sörpla minnesresterna

Valet var ditt
det skriker av fullbordat faktum
och blir näring till din ångest av längtan

Men ändå ligger vid vägkanten
i det sörjiga diket
friheten och väntar

Du kan ta den med på din vandring

Valet är ditt