Vi ställde upp vår hus på rad,
ett enkelt liv
men livet rann i väg.

En strid älv
på väg mot öppet hav.

Vi klamrade oss fast
men förtöjningarna brast
som när något brister
i förlust och sorg.

En resa
längre bort,

en resa som svalor på
väg över kontinenter,

en resa som när träd
vandrar iväg med
rötters släpande spår.

Våra stränders lugna
ro där vi vilat våra hjärtan,

allt mer avlägset i det
liv vi aldrig haft.

Men allt flyter vidare.

Vi når öppet hav
svalorna hittar hem
träden bygger nya rötter
och husen står på rad.