Livet kan vara en konst.
Bara den är målad med blod
och sjungen med döende lungor.

Den stilla floden av händelser flyter förbi mig.
En rör mig vid axeln,
den andra bara
vandrar iväg ifrån mig.

Blommorna från igår, och glädjen från förr
De har svikit mig, såsom tjuvar för min själ
och bara lämnat mig här!

Och i min största vredes ögonblick,
finns det någonting jag aldrig kan röra.
Och jag flyr iväg ut
i den tomma rymden.

Jag hänger längs balansen av verkligheten
som kan visa och dölja allting.
Men det är en kedja jag måste bryta.
När morgonen kommer,
så kommer jag vara ett steg närmare.