Ditt väsen
får alla
ambitioner
att falla
som hudflagor

Vem vågar
sträcka sig
mot dina
solstänk

Vem vågar
ljuda 
under dina valv

Dina bröst
är liljor
nattvardskalkar

Din rygg
oblatens
böljande sädesfält

Ditt sköte
trons boning

Där det trånga
är det öppna

Där alla gravar
blundar
i klarsyn

Inför
vätskans
betydelse

Det mogna vinets
arom