Du berör 
mig

dina 
ankomna
snäckskal

skramlar
naturalistiskt

till skydd
runt 
ensamröst

ingen hörde 
det du sa

men det du 
låtsades säga

de struplösa
ropen inuti
välklädda
ord

ekollon
mot plåttak

ingen vågade
eller ville
eller ens förmådde

lyssna till 
den torra
studs

mot plåttak
mot plåttak
plåttak

jag vill
du ska veta

att även
din absoluta
tystnad

klingar 
kristallklar

i min 
själsnatt
själsnatt
natt