Skådar vilset skuggan på ett pulserande dansgolv


hör någon kalla, fortsätter bort ändå


kontrollen dog nån gång igår


Trotsar vettet


såldes det med på vägen må tro?


Inre rösten sade: Le och gå fort så ser de inte att du är ful!


Ögonen lysande vilt


leendet okontrollerbart i en förvrängd spasm



rösten klämmer forcerat fram:


Alltid mörkast innan gryningen sker!