Piroger
Jag satt i bilen och väntade på min yngsta. Hon skulle få vara hos pojkvännen till kl 23 och nu var den 23.15 utan att hon kommit ut på gatan. Jag backade bilen så att jag kunde blinka med helljuset mot lägenheten, men ingenting hände. Mobiler fanns inte på den tiden och porten var säkerligen låst. Om jag kunnat komma in ville jag ändå inte ringa på och verka orolig. Så därför satt jag och retade upp mig medan tiden gick. I backspegeln såg jag två kvinnor närma sig med något ostadiga steg. De hade antagligen varit på någon pub och var på väg hem. Av någon anledning tittade jag rakt fram och hoppades att de skulle gå förbi. Så blev det inte, båda stannade och en av dem knackade på rutan. Jag vevade ned och den glada kvinnan undrade om de kunde få skjuts hem. Det var inte alls långt men det var jobbigt att gå med de höga klackarna. En blick nedför benen visade att hon talade sanning, klackarna på de röda skorna var verkligen höga. Min förklaring om varför jag inte kunde lämna platsen gav hon inte mycket för.-Om din dotter inte kan passa tiden borde hon få gå hem , var hennes åsikt. För att slippa diskutera mera släppte jag in dem i bilen och båda var glada för det. Snart var de framme och klev ur. - Om du vill kan du hänga med oss in så gör jag piroger, sa hon som förde ordet.-Alla tycker att mina piroger är de bästa. - Men vad säger mannen då? frågade jag. -Å han sover säkert, han orkade inte följa med oss ut , blev svaret. -Min flicka väntar på mig nu, avslutade jag och körde tillbaka till min parkering. Mycket riktigt stod en förälskad flicka och väntade på mig och skyllde på att hon totalt glömt tiden. Vi åkte hem och jag berättade om den lustiga incidenten för min fru och undrade varför vi aldrig åt piroger. Min fru såg inte alls road ut hon sa bara - skynda dig och åk tillbaka innan pirogerna kallnar! Jag åkte inte in till stan.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lars Svedin med Poeter.se id #34599 innehar upphovsrätten