Mötet
Jag såg er genom fönstret
du och din vän
Ni såg så rara ut
Du uppklädd och fin
han kort, satt och avklädd
Ni pratade högljutt
ja nästan grälade
Du ville ha honom med dig i bilen
han skakade på huvudet
såg med långa ögon på dig
som försökte han få dig förstå
han ville inte med dig
vara hemma och ligga i soffa var allt han ville
Du slet och drog, klappade på sätet
bönade och bad, huvudet på sned
Men inget hjälpte
Jag tyckte synd om dig
gick till er och försökte medla
såg vad det betydde för dig
pratade med din vän
Försökte förklara att det betydde mycket för dig
att han följde med
Men förgäves, allt var förgäves
Med en sista blick på dig och mig så vände han på klacken
och tassade bort mot den öppna dörren
Vi tittade på varann och skakade på våra huvuden
våra blickar möttes och ett outtalat intresse låg i luften
Ett hugg i magen och ett hopp tändes
Du gick efter honom till dörren, gav mig en hoppingivande blick
och släppte in din älskade hund i värmen igen.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Linil med Poeter.se id #44265 innehar upphovsrätten