Gud är blå
som blues
sade prästen
det kan vi
lita på

nej röd
som nyponros
sade 
profetissan

fråga dom
som spikade

han är 
kärlek
och faktiskt
död

Gud är
inte alls
sade 
abbedissan 
som blev
ateist

pastorn 
taktiskt
gav hals
 
predikade
om vargar
som sargar
lammen

folket sade amen
och javisst

men 
när Gud
själv kom

var hon
alls inte trist
tvärt om

vilket folket
uppskattade

hon sjöng
i soluppgång
på sin
förstukvist 

en lovsång
i kjol
och långkalsong

och folket
skrattade
så de kiknade