Du sa

i din
nacke vill jag
sätta
spår

följa
örats vindel
fram till
skuldrans
mjuka

på din
mage
väger
handen
rörligt

pulsens
helhet
döljer
ljumskens
sköra

som ett
blomster
naken fot
begräsad
skugga

över tiden
trotsar
stannar
nuet i
ditt skratt

dagas
gångar
under
hårets
fall