yeah yeah yeah, I was just young and stupid
and so lonely
Bekännelser från en barndom (och det där med konstigt beteende)
Jag erkänner att jag ljög
mesta delen av tiden
jag var aldrig erfaren
jag var aldrig vuxen
och jag hade inga syskon
det var bara längtan
efter lyckan i en familj
Och jag hade aldrig varit med någon annan
mer än min fars kyssar
då han stack sin tunga långt in i mig
(jag har förträngt det så länge nu
att bara bilder av en dröm finns kvar
tänk om det inte är sant)
men han lärde mig i alla fall
hur saliv smakar
Jag var fortfarande okysst när jag var femton
jag var fortfarande barn
när jag drack mig redlös i nian
och hånglade med alla killarna i klassen
och jag var glad
över att få det överstökat
Jag var fortfarande ensam
när jag var arton
och jag grät mig fortfarande till sömns
när jag flyttade hemifrån
och jag ljög den där gången
jag berättade att jag trivdes
men okända män i min säng
Jag var aldrig bättre än någon annan
inte värre heller
jag var bara barn
när jag slog huvudet i väggen första gången
och jag var bara ensam
när jag slog min far med skohornet
den där dagen då han lämnade oss
Jag var bara olyckligt kär i killen i klassen
när jag började dricka
för att bli populär
och jag minns fortfarande den där natten
det är sant
att vi kysstes
men jag berättade aldrig
att jag bara var en bricka i hans spel
Och jag var olycklig
när mamma grät sig själv till sömns
och jag var bara elva
första gången jag bad
för hennes skull
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren SofiaN med Poeter.se id #3503 innehar upphovsrätten