Ingen
går genom
ingenmansland 

sätter sig ner
ingenstans

smakar
på ord
från ingen
dikt

när
ingenting
finns
att dikta

sipprar
samlas
i droppar

flödar
forsar

finner
sin dyning
mot gommen

trampar
en stig
dit ingen
gått

ljuder
med hud
mellan
tårna

formar
oformligt
mörkerstoft

svalkar
löften
om grönska 

andas
bokstäver
tunna
lätta

lungor
ger ord
tillbaka

tänder
läppar
sprakar
knastrar

ögat
ser blixtar
i mörker

det tar sig
i rymden

på marken
i skogen

djuren
tar skydd
bakom
pannben

daggkåpan
släcker
nattens törst

lyfter
sitt öra 

i luft 
och grönska

sin dag
över jord

fångar
morgonens
eld

i sin 
droppe
sitt hav

där livet
föds

i sin egen
grav

Allt
Är
Dikt