Svarta klänningar mot smutsvita väggar
sammet, och jag MINNS badrumsmattan under kinden

Vem torkar bort blodet från asfalten?


Det är mulet igen
(I böcker regnar liken fram
I verkligheten faller vi
från balkonger)

En hemlig lättnad i ett bröst


där lycka ännu
SLÅR tillbaka.