Nu dunstar vintern

det sista av den

när regnet  genomfuktar luft och mark

All den möda som i vilan lades

när naturen på något sätt stod still

som om i väntan på den  nya våren

nog fanns liv då med så att det räckte till,

Ja nu ges ändå lön för vilans möda

nu när gröda gödas och naturen pånytt grönska vill

Det är sådan kraft däruti knoppen

sprängfylld av det som komma ska

Det är något vackert trots allt med denna väntan

Men, men o men, när ska våren äntligen bli av!

Kroppen, själen, går i väntans tider

vill brista ut och genom skal

sprängande och otålig längtar

fast ock på samma gång åt väntan glad

Regnet regnar vått och varmt och trädens grenar

dricker törstigt sköna droppar genom gröna knoppar

Gräset gror i aprilregns väta

Vänervatten översvämma vill

Himlen grå, därbakom blå, det såg jag så sent som igår

då solen lyste varmt och vinden mjuk

smekte våra ansikten och kroppar

Nu fattas bara mattor vita av sippor i skog, på äng

Det kommer snart.. det ska bli underbart!

Så skön är luften nu, så fylld av aprils rika regn

Redan höres vårfågelsångares körer

Ljud och dofter, liksom färger blir fler och fler i sin naturliga fart

 i alla världens sköna toner

Hur många färger finns det?

Hur många dofter?

Hur många blommor?

Hur många fåglar?

Och frukter sedan

och bär?

Det räcker säkert ej med miljoner

Ingen siffra kan nog täcka allt

av denna ofattbara mångfald

Förundrad sattes hon på Jorden

växte, led, gladdes, njöt och svalt

Hon letar ännu efter orden

att beskriva vad hon ser

För vart ord hon sade utav kärlek

gav så jorden åter tusenfalt

Eva Akinvall 8/4 2014