600 kg luft vilar på axlarna
atmosfären är mitt kors
ur ljummen jord sprungen
och till jord bunden
långt under stjärnorna
den kalla gudens ögon
till blåstjärnorna i murens skugga
de som från sina stjälkar ser på mig
med likgiltighet
blå som venerna i min kropp
blå som vallgraven intill en fästning
belägrad av själva existensen