jag strör mina konstiga tankar
samt tänker några löjligt extradumma
med felkrumelurer
att sjunka in i när ingen fattar vad jag menar

med illa vässad penna slår jag mina kullerbyttor,
mina saltomortaler och hjärnsvamlingar
men sällansällan blåser jag omkullfull

vågar falla självmant...utan knuffar
och salttårarna rinner inåt (för att inte störa)
det är nog därför jag alltid är törstig

är egentligen bara en bluff
med tveksamt fladder i hjärnan
och inbyggda fulvanor

övar träget att falla snyggt
man vill ju som sagt inte störa