står kragen stärkt och styv
flott men så grann där
tuppen gal mot månen
stråkens framfart smärtar
läpparnas möte med vinet

i herrens blotta stoff
krälar tjusarnas avskum
som mjuka mattor rullade
i djup blodröd sammet
endast för svarta skor

bugar handen av porslin
inför lustans virvlande kjolar
som spetsas mot avgrunden
av hennes syla klackar
förd av kavaljeren Tromb

ej längre mö.