Jag drömde om dig i natt, kom på att jag saknar dina skratt.
Jag undrar ofta om jag gjorde rätt, det var allt annat än lätt. När jag plötsligt kommer ihåg dina tårar, känns det som om mina kroppsdelar bärs ut på bårar.

Saknar alla sjuka påhitt, saknar tryggheten, saknar att ha huvudet i ditt knä och prata i timmar, saknar den där speciella lukten som är din och ingen annans, saknar att somna bakom din rygg, att vakna på din avdomnade arm, jag saknar till och med att komma hem och se lägenheten i fullständigt kaos, för det betydde att du fanns här.

Jag vet att jag gjorde rätt, men det var fan inte lätt. Hur kan något rätt kännas så jävligt?
Men jag var fånge i mitt eget hus, jag stod helt enkelt inte ut. Jag hoppas du hittar din rätta, men vet du, du kommer alltid ha en bit av mitt hjärta.