Jag är hopplöst försvarslös
och du har greppat svärdet.
Fast jag stod ensam och frös
lämnades jag på gärdet.

Inga förlåtelser kvar.
Jag kommer aldrig fatta
hur du, alltid snäll och rar
kunde låtsas och skratta

för att du inte bryr dig,
för att din kraft är borta
för att världens alla nej
gör dina drag för korta -

fan,
jag förstår dig alltför väl.