Claessons grindar vissnar  

där de hänger i sina järn

flagnade av försummelse

som tjälen om vintern

grannen ser skevt på ådrorna

som tydligt vittnar om lek

där slanten var jaktens mål

bland hästskit och lera

minnen om framtiden förlorades

av livets eviga tickande

där påsarna fylldes med kulor

jag vann du vann orättvist

finner färgens ursprung från

handens smekande lättja

kyssarna dammar i solen

När grindarna väcktes tyst

grannen ler förnöjsamt när

han  sakta vandrar förbi 

Allt är i sin ordning för

tiden är räddad för stunden