igen
vid detta karga landskap
där gräset inte växer uppåt
utan längre ner i mossan
där träden har spritt ut sig
som soldater på en ökenpost
och stenar bildar kartor över
kvarglömda minfält

den enda platsen i världen
där himlen är rund idag

och det är här som det sjunger
längs marken om nätterna
sjungs om den stora ensamheten
sjung om alla som lämnat
för att aldrig återvända
ingen skulle kalla det sitt hem
ingen skulle kännas vid det
som sitt modersland