Du och jag
vi låg på en filt
någonstans
där gräset var grönt
där gräset var skönt
och vinden luktade sommar igen
du tittade på mig länge
och du log sådär som bara du kan le

Vi sprang efter bussen
som bara gick då och då
vi lämnade något grumligt bakom oss
jag kände mig yr
av vinets rus
jag kände mig yr
av livets bus

men du fanns där
du höll mig
när jag nästan föll
du höll min hand
i din hand
den var mjuk och varm
och len som finaste sand