.

kanske
kanske var vi aldrig menade att
tedricka, kärleksdela djupa hemlighetsfantasier
eller ryggdunka, vänskapshångla
upp varandras självkänsla.

du var så rädd för att vara den dåliga sidan
av vår vänskap
ville vända alla mynt oss emellan helt rätt
för det är lättare att prata när luften
klarnar
när björken blommar ut
och kindgroparna sprakar

ändå var det på sommaren
allt förmodligen inte längre skulle hålla
när femte hjulet-effekten brusade sönder
förtroendet mellan oss
accelererande



för allvarligt:
hur lätt är det att rista varandras
initialer i armvecken
när man också vill älska någon
och hur lätt är det att dela singelhjärtan
när man egentligen bara vill
ligga naken i en säng resten
av dagen
med en hand mellan benen
och ett svullet hjärta
i bröstkorgen.

och jag kan ringa dig i morgon, resten av veckan
varje dag
fast det aldrig räckte om jag inte
dedikerade varje dag
till dig,

hur du aldrig själv skulle kunna uttala känslan
för något större
när vi stod framför en spegel
var det endast din spegelbild som syntes
och hur många gånger du än ska blöda hjärtat tomt
försöka odla skuldkänslor på min ryggrad
måste jag någon gång kunna

säga
stopp.