När ångesten kommer
Jag flyter in i min dimma
Drogen lägger en hinna
På mitt ögonsinne
För att glömma ett minne
Att bli själlös och försvinna

För att blott en stund bli någon annan
Innan allt rasar samman
Jag orkar inte längre
Jag blir bara sämre
Orken är bara ett minne
Jag har blivit ett tomt skal utan sinne

Eller ett sinne jag har kvar
För det är ångesten som
fyller mina dar.

För jag kan inte sova
och håret är en enda tova
För att bry sig om mig
Det kan jag lika lite som jag bryr
mig om dig

Men utan stallet
jag för länge sen skulle lämnat landet
Till ett land där ovan
där du verkligen kan få sova

Men att lämna allt kvar?
Jag kanske tar mig samman
Och stannar kvar i livet tills jag känner
mig som en annan

En annan person
Som är jag själv
Och inte som hon

Hon som är nu
Som inte klarar allt
Som inte är som du

Som varje dag lider
När solen skiner
För det är då det är som värst
Att kunna förstå
Vad som är bäst

För mig eller andra
Mitt huvud kan aldrig stanna
Det är beslut på beslut
Men jag vill bara ut

Jag klarar inte det här
Inte när ångesten i mig skär
När jag inte vet ut eller in
Jag vill bara vara din

Vem du är det vet jag inte
Men du behövs för att lugna mitt sinne

För att vara själv
Det är inte så svårt
Vet du väl

Men det är det
När du inte har kontroll
På läget

Men du det kommer alltid bli bättre!?