Publicerad 2014-10-18 00:25 av Slemmablemma5a

Besvikelser, förväntningar. Det mest skrämmande, att släppa någon nära.


Att hålla ett flygplan svävande

Kollaps
Allt raserar
Som tvillingtornen
Fast i mitt hjärta

Flygplanskrascher
Är anledningen till att
Jag aldrig bygger flygplan
Förväntningarna blir stora
Krascherna blir större

När det ser ut som att molnen skingrar sig
Tar de egentligen bara ett sista andetag
Innan stormen
Förväntningarna slungas ut
Genom fönstret
Planet störtar
Med mig och mina drömmar i det

Jag har gjort detta flera gånger nu,
Fallskärm
När ska jag lära mig?
Undvik kraschen!
Men hur?





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Slemmablemma5a med Poeter.se id #30236 innehar upphovsrätten