vi blev aldrig planterade

i rader av lamellhus
där vi blev sporer
stundtals vilande

stundtals spridda för vinden

fyllda av växtkraft
förslösade utan mylla

inga tillgångar på mycel
ankrar någonsin oss

som sporer fortlever vi
försvinner i glömska
i skuggan under
trädens välvda kronor