Kanske har jag just fått tillbaka tron jag aldrig visste att jag förlorade, tron på evig kärlek.
I Regnbågen finns miraklen
Hur kan du efter så många år fattas i mig?
Utan att jag har fått veta..
Det var jag som lämnade dig!
Gav dig en hint om min existens
Av den tände du en gnista från regnbågen
Likt årstider alltid återvänder
Jagar du mina drömmar
Inne i dem jagar jag dig?
Hela min sfär har krympt
vandrat från abstrakt till konkret
Har nu slutat tro på det jag vet
Ingenting är klart allt är upp och ner
Likt vintern saknar våren
Läkte vi kanske alla djupa såren
Vad betyder "vi" efter alla dessa åren?
Även när jag var naken kläddes mitt finger med en ring
Sen var den inte värd någonting
Gräset är ännu mjukt
Du vaknar fortfarande av mitt liv
Tre steg dansande åt öst
Seglade sju mil med en karusell i mitt bröst
Det är fortfarande höst
Du skrämmer mitt hjärta mer än någon annan
Rev och slet dig i stycken
För din egen skull
Du höll med
Jag led
Likt sommaren värmer skratten
Fryser jag om natten
Till dig kan jag känna allt
säga allt
och ingenting
Vet vad jag undrar
Är du elementet skapat för min själ
Föddes du med ett magnetfält
Fick min kognitiva karta dig utpunkterad
med ett syfte?
Du riskerar allt du har för mig
Vad har jag gjort för att fastna i din kropp
likt en tumör
eller hjärtklaff
Hur vänder man en värld upp och ner
Fyller den med oklarhet
Trygget
Känslor
Äntligen är du hemma i mig igen
Visste inte att jag saknat dig
Min kropp skvallrade
men hörde inte vad den sa
Vågar inte
Men är inte längre rädd
för känslor utan förstånd
Knopparna har blommat och formade ett nytt släkte
Känslorna läckte då de väckte kvinnan i mig
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Blue Bird med Poeter.se id #30928 innehar upphovsrätten